Dagen då allt kraschade

I april 2006 tappade utsläppsrätterna €20/t i värde på en vecka. Den 24 april var priset uppe på €30/t och några dagar senare fick man endast drygt €10/t. Det var den första chockartade rörelsen på marknaden, men inte den sista. Så vad var det som hände?

I början av april väntade aktörer på marknaden på rapporter om hur mycket CO2 som släppts ut under föregående år. Man trodde på ett underskott och priserna steg. Det hade vid det här laget börjat tillkomma många fler aktörer på marknaden, även en hel del spekulativt kapital. Trafigura Electricity Italia, Danske Commodies, IMC Trading, EGL, Statkraft Markets, Eco-Way och Man Financial var bara några av de som anslöt sig till Powernext Carbon under våren 2006. Priserna var höga och man väntade sig ytterligare stigningar.

Sedan kom fallet
Det började med statistik från Tjeckien och Hollands kring deras faktiska utsläpp 2005. De var betydligt lägre än väntat. Då priserna precis innan hade stigit så fanns det troligen många handlare som satt på långa positioner och nu blev oroliga och sålde ut. Så här rapporterade man från Montel.

”Starting yesterday, when confirmation from the Dutch and Czech governments about emitting less CO2 last year, the market participants reacted by selling off their long position”.

“People were trying to find a new support level, but the market was falling and falling”.

Att prisfallet skulle bli så stort väntade man sig inte. En svensk handlare kommenterar i Montel den 27 april när priserna fallit under €20/t.

“The fall in the carbon market is an overreaction to the verified emission figures, its seems like the market is discounting lower carbon emissions in all of Europe, which is probably a bit of an exaggeration”.

Men redan en dag senare föll priserna ännu mer. ”This is dramatic for the carbon market. It puts the entire trust in the market into doubt” sa en handlare till Montel. Det som hade hänt då var att även Frankrike kom ut med sina verifierade utsläppsdata De hade släppt ut 11,6% mindre än väntat.

Ingen hade trott detta
Många analytiker hade räknat med att marknaden skulle vara runt 100 miljoner kort men detta började visa sig fel. Samtidigt pågick en konferens, European Energy Days, där många spelare närvarade. Analyshuset Point Carbon medgav här att marknaden verkar ha ett betydligt större överskott än vi trott och fick ändra sin presentation i sista stund. Andra talare under konferensen varnade för att utsläppsmarknaden kanske är slut nu, priserna kan krascha ner till 0. Spekulationer började sprida sig om att de historiska utsläpp länderna rapporterat för att få sin tilldelning hade varit alldeles för hög. Hade regeringar tilldelat överdrivet mycket till sin industri? Man misstänkte även att man i många fall tagit ut år med extremt höga utsläpp som grund för allokering, och överdrivit sektorers prognosticerade tillväxttakt. ”Yes, it is likely that companies have been over allocated” sa Per-Otto Wold, VD på Point Carbon i en Montel intervju. Hur skulle nu Tysklands siffror se ut?

Den 12 maj kom även dessa siffror ut och visade att landet släppt ut 26 miljoner ton mindre än tilldelningen för 2005. Den 15 maj, när data egentligen skulle ha släppts, fick man till slut de slutliga siffrorna. 44 miljoner ton mindre utsläpp än tilldelning för 2005 sa EU kommissionen men Point Carbon och många andra räknade med betydligt högre överskott (Point Carbon på 67 miljoner ton). De enda större länderna med ett underskott var England och Spanien.

Hur påverkades då de nordiska elpriserna av allt detta? Shepherd beskrev i ett av sina marknadsbrev den 27 april en ”rakt ner i dassrörelse” där de nordiska terminspriserna föll med 7 euro på en dag, bara med CO2 priserna som bakgrund, och sedan ännu mer.

Point Carbon sa i en presskonferens den 24 maj att varken hög ekonomisk tillväxt eller extremt kallt väder är tillräckligt för att få ett underskott under fas 1 av handelssystemet. Ändå återhämtade sig priserna något de kommande månaderna men handlades fortsatt för halva värdet från tidigare höga nivåer, runt €15/t, under hösten. Då kom nästa fall och vid årets slut var en utsläppsrätt endast värd dryga €6/t. Man började bli nervös inför nästa rapportering av utsläpp. Skulle utsläpp under 2006 också visa sig vara så mycket lägre än tilldelningen? Vem skulle då vilja köpa under det sista året av EU ETS fas 1?

17
Den första januari handlades en utsläppsrätt på strax under 6 euro och i mitten av februari var värdet 0,85 euro! Det blev tydligt att hela Fas 1 skulle få ett överskott och tiden började bli knapp att sälja av innan rätterna blev helt värdelösa. Problemet var att i januari 2008 skulle Fas 2 starta och då kunde man inte längre använda utsläppsrätter från den första testfasen för att täcka sina utsläpp. Så även om aktörer på marknaden såg framför sig att behovet av utsläppsrätter under 2008-2012 skulle vara större än tilldelningen (kort marknad) så hjälpte inte det. Testfasen ansågs helt död redan i börjat av 2007. Men det fanns fortfarande en tilltro till marknaden framöver. Både politiker och aktörer på marknaden såg framför sig en tight fas 2 som skulle leda till att bolag tvingades till skarpa åtgärder för att minska sina utsläpp. Man talade om CCS (CO2 lagring) och att kostnaden för detta låg över €30/t och därmed måste priset på utsläppsrätter vara ännu högre.

Så blev det inte… Sen kom finanskris, lågkonjunktur, energieffektiviseringar, förnybar energi…

Kan detta hända igen och kan utsläppsrätterna bli helt värdelösa?
Det är inte så troligt att detta händer igen, så länge systemet fortsätter att förlängas. Men finns det ett slutdatum så småningom, då är det fullt möjligt om inte det hanteras på rätt sätt. Det som var speciellt här var att 2005-2007 var en testfas. Det betydde bland annat att man inte kunde använda överskott från denna period under nästa period. De utsläppsrätter som aktörer hade på kontot för fas 1 blev alltså värdelösa efter 2007. Så är det inte nu. Det går alldeles utmärkt att föra över utsläppsrätterna mellan perioder och alltså använda eventuellt överskott från t.ex. 2020 fram till 2030 och ännu längre om systemet fortsätter i samma form efter det.

Twitter som prisdrivare…
Under både 2006 och 2007 så kritiserades informationsprocessen kraftigt.

Siffrorna för 2005 års utsläpp skulle inte släppas förrän den 15:e maj och ändå publicerades en efter en redan från slutet av april. Det var inte möjligt att i förhand veta när viktig marknadsinformation skulle komma. Sådan marknadspåverkande information ska det i en fungerande marknad finnas tydliga processer för. Denna debatt blossade upp igen under back-loading processen 2013. Den finske EU parlamentarikern Eija-Riita Korhola twittrade den 10 april om hur hennes partigrupp (den största i parlamentet) skulle rösta om back-loading förslaget. Ett förslag med stor prispåverkan på utsläppsrätterna. Marknaden föll med tio procent på detta meddelande. Bl.a. Telgekraft skrev då en debattartikel som citerades i Montel: ”Det rör sig alltså om stora summor. Ska man göra utspel som får så stora konsekvenser vill det till att de är noga övervägda och kommuniceras på ett korrekt sätt” skrev Frans Lundquist.

“Look what you’ve caused in power price and EUA price. Stop playing with Twitter!” sa Lorenzo Monaco, CO2 handlare på italienska Electrode.

Text: Bodecker Partners analyschef, Mia Bodin

Kommentarer

kommentarer