”I måndags den 10 januari lämnade Energikommissionen över sitt slutbetänkande till regeringen. Ursprungligen hade kommissionens arbete ett långsiktigt perspektiv bortom 2025. Men den akuta situation, som kärnkraftsägarna signalerade om för drygt ett år sedan, ändrade fokus till ett mer kortsiktigt perspektiv. Att nå fram till en blocköverskridande energiöverenskommelse är viktigt för stabiliteten i elförsörjningen redan under åren fram till 2020, och det är bra att Kommissionen lyckats med detta.

Innehållet i betänkandet var känt sedan tidigare. Det finns både bra och mindre bra delar bland de tolv förslagen och de 30 bedömningar som görs i betänkandet. Vissa delar – som kanske var nödvändiga för att komma överens i det korta perspektivet – riskerar skapa problem längre fram.

Det var nödvändigt att ta bort effektskatten för kärnkraften, vilket man nu gör i två steg. Kärnkraften står inför stora reinvesteringar som ska vara genomförda 2020, och med den effektskatt som hittills funnits var de investeringarna inte genomförbara i det rådande läget på elmarknaden. För Sverige skulle en snabb stängning av alla kärnkraftreaktorer ha fått stora konsekvenser för leveranssäkerheten. Nu finns en viktig del i förutsättningarna för att kärnkraftsägarna ska besluta om att genomföra de investeringar som behövs för drift bortom 2020. Detta är både samhällsekonomiskt klokt och ger en fortsatt hög leveranssäkerhet.

Det är också positivt att man föreslår förändringar för vattenkraften, så att dess förutsättningar förbättras. Idag betalar vattenkraftägarna en förhöjd fastighetsskatt, men denna nivå ska nu normaliseras. Dock återstår att antal frågor som rör hur vattenkraftens miljötillstånd ska hanteras, där detaljerna ännu saknas.

Det finns framförallt två förslag i betänkandet som kan skapa nya utmaningar på sikt, dels beslutet att förlänga och öka ambitionen i stödsystemet för förnybar el, dels det mål som föreslås för energieffektivisering.

De föreslagna subventionerna till förnybar elproduktion ska ge ytterligare 18 TWh ny elproduktion mellan 2020 och 2030. Samtidigt har Sverige redan ett elöverskott, varför det egentligen inte behövs ny produktion i tidsperspektivet 2030, utan snarare bortom 2030. Dessutom har vindkraftens kostnader per producerad kWh glädjande nog sjunkit kraftigt de senaste åren, och är idag ett av de mest konkurrenskraftiga sätten att producera el när det gäller ny kraft. Subventioner och stöd till ny teknik ska generellt ges i en introduktionsfas, och i begränsad omfattning. Att då fortsätta med subventioner som finns idag och i en ökande volym är svårt att förstå, och riskerar få stor påverkan på elmarknadens funktion. Samhällsekonomiskt riskerar politiken därför att bli dyr, och den ökar risken för utslagning av planerbara kraftverk genom subventionernas påverkan på marknaden och elpriset.

Det är inte heller tydligt vad som är syftet med att sätta ett mål för ökad energieffektivitet. Att använda energi är i sig något positivt som bidrar till värdeskapande, tillväxt och komfort i ett modernt samhälle. Det som istället bör vara i fokus är att minimera energianvändningens negativa effekter, så som utsläpp av koldioxid. Målet om 50 procents lägre energiintensitet jämfört med år 2005 riskerar att bli utmanande beroende på ett antal olika faktorer. Vilken utveckling som antas inom olika sektorer har stor betydelse. Den största osäkerheten i målet ligger dock i BNP-tillväxten, som är högst central i målet när det är ett intensitetsmål. Beroende på om man tror på låg- eller hög tillväxt, d.v.s. 1,5 procent eller 2,5 procent tillväxt, så är skillnaden i tillförd energi år 2030 så mycket som 70 TWh. Det motsvarar hela Sveriges vattenkraft. En hög tillväxt är positiv av många skäl och en viktig slutsats blir därför att tillväxtstimulerande reformer kommer att vara av central betydelse får att nå målet för energieffektivitet.

Energikommissionens arbete må nu vara avslutat, men det finns fortfarande många detaljer som behöver konkretiseras och preciseras, exempelvis villkoren för vattenkraften. Och det kan även finnas anledning att inom några år att återkomma till ett antal frågor för att undvika negativa effekter för Sverige.”

Maria Sunér Fleming