Svenska hav planläggs för vind- och vågkraft

Bakgrunden är att energiproduktion till havs väntas bli både nödvändig och mer kostnadseffektiv.

«Troliga förändringar till 2030 och 2050 bedöms vara att lönsamheten för havsbaserad energitillförsel kommer att öka samtidigt som den pågående energiomställningen och geopolitiska aspekter ställer nya krav på energiförsörjningen», heter det i Havs- och vattenmyndighetens första plan för haven som släpptes nu före jul.

I de första planskisserna ingår vindkraft som redan är under diskussion. En idé är att flytta fartygsleden mellan Falsterbo och Bornholm för att ge plats för vindkraftverk söder om Skåne.

Andra stora områden för möjlig vindkraft pekas ut långt till havs. Det gäller till exempel sydöst om Blekinge på södra Midsjöbanken där också Polen, på sin sida av gränsen, har planer på energiproduktion. Ett annat område finns sydöst om Stockholms skärgård, inklusive Almagrundet och Svenska Björn.

Klart är att det finns flera havsområden av riksintresse för «vindbruk» också längs västkusten. I flera fall måste dock frågan om vindkraftsanläggningar vägas mot försvarsintressen, skriver Havs- och vattenmyndigheten.

Man konstaterar att energibehovet kommer att öka i södra hälften av Sverige i takt med att kärnkraftverk fasas ut. Man förutser också att ny marin teknik med lokala industrier kan ge tusentals jobb i kustkommuner i samband med att anläggningarna byggs.

I diskussionerna om hur Sveriges enorma havsområden ska användas, ingår också att försöka hitta synergier med exempelvis miljöintressen. «Exempelvis kan en vindkraftspark till havs utgöra ett konstgjort rev som gynnar fiskbestånd», skriver Havs- och vattenmyndigheten.

Man förväntar sig dock konflikter mellan olika intressen, särskilt mellan havsbaserad vindkraft och totalförsvarets behov samt mellan kabeldragning på havsbotten och fartygsleder med risk för nödankring. Det projekt som just nu är särskilt aktuellt är att upp till 700 vindkraftsturbiner ska prövas av regeringen i ett område i norra delen av Hanöbukten.

Värt att notera är att inga pipelines finns med i de första skisserna på svensk havsplanering som inkluderar både de inre territorialvattnen och Sveriges ekonomiska zon i yttre vatten.

Enligt Thomas Johansson, chef för havsplanering och maritima frågor på Havs- och vattenmyndigheten, ska man träffa havsplaneringsmyndigheterna i grannländer för att diskutera gränsöverskridande frågor. Grannländerna har ofta intressen även i svenska vatten, till exempel för att deras handelssjöfart passerar, och för att miljön är gemensam.

I en framtidsvision för 2050 heter det att stora vindkraftsanläggningar då kommer att finnas även långt ute till havs, och att elen kopplas in på internationella «hubbar» som byggts i Östersjön och Västerhavet. I visionen flyter även stora solkraftsanläggningar på haven och även vågkraft har blivit en del av svensk energiförsörjning.

Successivt ska kommuner, andra myndigheter samt intresse- och branschorganisationer vara med i Havs- och vattenmyndighetens planeringsprocess.