Gruvavfall till solceller
Regeringen i Sverige vill kartlägga behovet av metaller som är nödvändiga för utvecklingen av ny teknik inom framtidens solceller.
Och om dessa metaller går att utvinna från gruvavfall i Sverige.
– Den snabba tekniska utvecklingen kräver att vi har tillgång till fler olika metaller och mineral. Regeringens uppdrag är nödvändiga för att industrin inte ska drabbas negativt och hindra utvecklingen av ny grön teknik, säger närings- och innovationsminister Mikael Damberg till Statskoll.se.
Merparten av de metaller som krävs för omställning till förnybar energi, som vindkraft och biobränsle eller högteknologiska produkter som datorer och mobiltelefoner, utvinns inte inom EU. Kina står för 95 procent av alla sällsynta jordartsmetaller i världen.
Regeringen ger därför myndigheten Tillväxtanalys i uppdrag att ta reda på vilka metaller som krävs för tillverkning av de teknik- och miljöinnovationer som utvecklas i Sverige och inom Europa. Tillväxtanalys ska redovisa sina slutresultat senast den 19 oktober 2017.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) kartlägga potentialen till utvinning av dessa metaller i Sverige från främst gruvavfall men även från primära källor. SGU ska inom ramen för uppdraget utforska de viktigaste gruvavfallsanläggningarna i Bergslagen. Uppdraget till SGU ska delredovisas senast den 15 februari 2018 och slutredovisas den 7 december 2018.
Behovet av kritiska mineral spås öka. Exempelvis beräknar kommissionen att EU:s årliga behov av dysprosium för vindkraft kommer att öka med ca 660 procent och behovet av neodymium med 2 200 procent fram till år 2030.
En tidigare rapport från Tillväxtanalys visar att Sverige som gruvland lockar. Sverige tillhör de mest attraktiva gruvländerna i världen. Den fysiska potentialen är god. Kostnaden för infrastruktur, arbetskraft och energi är jämförbar med konkurrerande länder, fastslår myndigheten Tillväxtanalys.
Det svenska gruvklustret består inte enbart av gruvbolagen utan även av industrier som förser gruvindustrin med teknik samt företag som använder mineral från gruvorna. Flera av dessa samarbeten har pågått i över 100 år och inkluderar företag som Atlas Copco, Sandvik och SSAB. Under senare tid har även IT-företag som Ericsson och Telia blivit en del av gruvklustret.
En uppskattning är att gruvklustret år 2013 bidrog med närmare 44 miljarder kronor till Sveriges bnp vilket motsvarade närmare 1,3 procent. Om hänsyn tas till de indirekta effekterna bidrog gruvklustret med omkring 128 miljarder kronor till bnp år 2013.
Den internationella statistiska jämförelsen visar att Sverige tillhör de mest attraktiva gruvländerna i världen. Den fysiska potentialen är god. Kostnaden för infrastruktur, arbetskraft och energi är jämförbar med konkurrerande länder. Sverige har ett institutionellt ramverk som är stabilt och relativt väl utformat även om det finns utrymme för förbättringar. Det svenska gruvklustrets långvariga samarbete över företagsgränser bidrar till att göra Sverige attraktivt som gruvland.
Sveriges gruvnäring karakteriseras av att omkring 75 procent av prospekteringen utförs av de två stora gruvbolagen LKAB och Boliden. Detta kan jämföras med att omkring hälften av prospekteringen i flera konkurrentländer utförs av bolag som saknar intäkter från en existerande gruva och av relativt små företag jämfört med de båda svenska företagen.
Tillväxtanalys bedömer att Sverige inte kommer att attrahera de största globala gruvbolagen för investeringar. Dessa bolag är oftast specialiserade på storskalighet och de svenska fyndigheterna är för små. Staten kan emellertid spela en roll när det gäller att skapa ett intresse för brytning av sällsynta jordartsmetaller.
Dessa metaller är nödvändiga för omställningen av energisystemet och i modern kommunikationsteknik. De är identifierade av EU-kommissionen som kritiska för utveckling av nya innovativa produkter. EU:s försörjning på sällsynta jordartsmetaller är dessutom sårbar.
Svenska staten skulle kunna ta en mer aktiv roll för att identifiera möjligheter och hinder med att skapa ett kluster kring sällsynta jordartsmetaller i Sverige som liknar det som finns för järnmalm.
I utvecklingen av ett sådant kluster skulle staten vara med och främja den samverkan mellan akademi, näringsliv och myndigheter som är nödvändig för att utveckla en svensk näring kring sällsynta jordartsmetaller, anser Tillväxtanalys.
Kommentarer
Om forfatteren
